
Vad blir det för mat?

Jag förstår att många av er bara säger det av välvillja, men där finns tyvärr en del rötägg som ja, hur ska jag sätta ord på det? ”Skrämma mig”, att jag försöker döda mig själv genom att äta socker. ”Jag menar inget illa nu Tobbe, men ska du ta död på dig själv genom att äta socker som diabetiker? Varje litet sockerkorn du äter är farligt för dig och du kan dö” så löd en kommentar på muffinsinlägget. Jag försöker inte ta död på mig själv. Min kropp klara lite socker. Bara för att jag är typ 2 diabetiker så betyder det inte att jag inte kan äta kaka/socker. Då skulle jag i princip inte kunna unna mig något alls. Bara för att jag har diabetes så betyder det inte att jag inte kan äta det du äter. Jag kan äta exakt samma saker som dig, fast i mindre former och inte lika ofta. :)
Diabetes är också en individuell sjukdom, det är olika från människa till människa. Min Pappa har också diabetes och dom sakerna han inte kan äta utan att hans blodsocker åker upp som en raket kan jag äta utan problem och utan att det påverkar. Så det är helt individuellt vad man klarar. :)
Så kära gott folk! Jag vet att ni är rädda om mig, men era predikningar klarar jag mig utan. En del kommentarer var nästan skrämmande att läsa rent ut sagt. Jag kommer inte ta bort muffins inlägget utan låter det ligga kvar. Jag har dock modererat och tagit bort kommentarerna där. Kommentarer som är irrelevanta och nedlåtande tar jag bort direkt.
Så nu vet ni, ni behöver inte vara oroliga. Jag har inte tänkt ta död på mig själv bara genom att äta 2 kakor :lol
Farmor ♥
16 år av stark saknad. När du somnade in så var jag 7år. Men trots det så sitter minnena med dig starkt på min näthinna. Jag minns dagen du somnade in så himla starkt. Den 8 Januari 1999 när Laila kom och hämtade mig i skolan när jag slutade och berättade att jag skulle vara hos henne den dagen, eftersom Siv min farmor hade gått bort, hon fanns inte mer, hon hade dött. Jag minns starkt gångerna när du brände alla pepparkakor du gjorde med mig och mina syskon. Ditt fina vita/gråa hår, ditt härliga sätt och din positivitet, givmildhet och humor :kärlek Du är och kommer alltid vara världens bästa farmor ♥
Farfar ♥
Dagen du gick bort minns jag än idag. Den 20 December 2011, när det ringde på hemtelefonen och jag svarade och hörde att det var ålderdomshemmet då insåg jag och förstod att det var din tid att möta farmor :( Bara någon timme senare får jag meddelat att du hade gått bort. ♥ Ensam hemma satt jag där, tårarna bara rann på mig :'( Mina älskade farfar hade somnat in lugnt och stilla i sällskap av Mamma, Pappa och min farbror. Alla minnen med dig sitter också stenhårt på näthinnan. Den gången jag sa något roligt och du började skratta så du spottade ut kaffet på mig och jag sa: ”Men farfar! Här behöver man ju paraply”, alla månaderna jag nästan dagligen var hos dig när du bodde själv efter farmors bortgång, alla utflykter jag följde med dig på, alla marknader, den gången jag/vi fick en trampebil, alla roliga stunder där jag bara har tänkt ”Tänk att det är min farfar, bara min”. Älskade, älskade underbara farfar ♥
En sak jag också minns är alla Söndagsmiddagar hos er. Varje Söndag var vi bjudna hem till er på middag. Farmors goda middag, alla skratt, alla minnen, gemenskapen, ja allt minns jag som om det vore igår ♥
Jag som inte är förtjust i just pasta och tomatsås kombon tokälskar detta. Min Mamma älskar också denna maträtten, sen jag bad henne smaka det för 1½ år sen. ;) Så det är inget ni får missa tycker jag :D
Hur mår ni fina läsare? Jag har jäkligt ont i mitt ena ben efter såret när jag ”dök” *host* rammlade. Det är svullet och rött och gör emellanåt fruktansvärt ont. Inte nog med det så har mer solbränna tittat fram. Från där örat börjar och ner mot axel är jag knall röd och det smärtar och jag kan knappt röra huvudet, haha! Men vad gör det? Det går ju över, om inte annat när jag är 99 och har gnällt färdigt, hahaha! ;)
Nä, nu ska jag fortsätta sticka tänkte jag. Hossorna (strumpor/sockar på skånska) och mina grytlappar ska blir färdiga har jag tänkt ;)