Kategori: Mina åsikter

Nu får ni faktiskt ge er, jag behöver verkligen inte er predikan och era fula kommentarer. Jag känner min kropp, vet vad jag kan äta, vad som påverkar mitt blodsocker och vad som knappt påverkar. Jag känner MIN kropp, jag vet vad min kropp klarar och jag är faktiskt vän med min diabetes. Tro det eller ej, men så är fallet :yes

Jag förstår att många av er bara säger det av välvillja, men där finns tyvärr en del rötägg som ja, hur ska jag sätta ord på det? ”Skrämma mig”, att jag försöker döda mig själv genom att äta socker. ”Jag menar inget illa nu Tobbe, men ska du ta död på dig själv genom att äta socker som diabetiker? Varje litet sockerkorn du äter är farligt för dig och du kan dö” så löd en kommentar på muffinsinlägget. Jag försöker inte ta död på mig själv. Min kropp klara lite socker. Bara för att jag är typ 2 diabetiker så betyder det inte att jag inte kan äta kaka/socker. Då skulle jag i princip inte kunna unna mig något alls. Bara för att jag har diabetes så betyder det inte att jag inte kan äta det du äter. Jag kan äta exakt samma saker som dig, fast i mindre former och inte lika ofta. :)

Bara för att man har diabetes så ska man inte sluta leva för det!

Jag har koll på min blodsocker, vet vad min kropp klarar av, vad jag kan äta och vad jag inte kan äta. Vissa saker kan jag äta utan att det knappt påverkar blodsockert medans t.ex. jordgubbskräm skjuter mitt blodsocker i höjden. Så jag vet vad jag klarar och inte klarar. :)

Diabetes är också en individuell sjukdom, det är olika från människa till människa. Min Pappa har också diabetes och dom sakerna han inte kan äta utan att hans blodsocker åker upp som en raket kan jag äta utan problem och utan att det påverkar. Så det är helt individuellt vad man klarar. :)

Så kära gott folk! Jag vet att ni är rädda om mig, men era predikningar klarar jag mig utan. En del kommentarer var nästan skrämmande att läsa rent ut sagt. Jag kommer inte ta bort muffins inlägget utan låter det ligga kvar. Jag har dock modererat och tagit bort kommentarerna där. Kommentarer som är irrelevanta och nedlåtande tar jag bort direkt.

Så nu vet ni, ni behöver inte vara oroliga. Jag har inte tänkt ta död på mig själv bara genom att äta 2 kakor :lol

 

 

I världen finns där många fina människor, som kan se ut att må hur bra som helst. Men på insidan finns där mycket ingen annan kan se. Inte ens du eller jag kan se det. Vi kan bara tänka och undra men inte mer, vi känner kanske inte personen? Men där finns en del saker som gör otroligt ont i mig. Något som bokstavligt talat gör mig ledsen. Det är när folk hånar och skrattar åt andra människor, dömer dom utefter rykten, dömer dem utefter deras diagnoser, utseende med mera. Det finns inget värre!

 

Jag ser många och har själv varit med om att folk bland annat har skrattat och hånat en (alldeles för många gånger) för att man har olika diagnoser inkl bokstavsdiagnos och dömer en utefter rykten. Som tycker att man inte ska klaga, man ska inte må dålig, man ska inte vara nedstämd, man ska inte vara ledsen för att ”det kunde ha varit värre”. Ni som inte har varit med om det kan inte ana hur ont det gör för en människa som har någon form av diagnos. Hur mycket det kan såra, hur ledsen det kan göra en. För det är inte så enkelt alltid att tänka så. För varje individ är en egen individ och tänker och känner på sitt egna sätt.

 

Vi har liksom inte valt att vara sjuka, ha olika diagnoser, må dåligt psykiskt/fysiskt och så vidare. En del diagnoser föds man med och det är inget man kan göra åt. Det går liksom inte att välja bort det, men man kan lära sig leva med det och hantera det. Men det är något varje individ får göra på sitt sätt, utan din, min eller någon annans påverkan!

 

Jag har till exempel bland annat följande diagnoser: ADHD, diabetes, överrörliga leder, nerver i kläm i bland annat händerna, är döv på ena örat, misstänkt fibromyalgi (under utredning) ständigt värk och smärta i hela kroppen, i lederna, i musklerna 24/7 och samtidigt ha en kropp som inte fungerar som den egentligen borde..

 

Men jag har inte valt att jag skulle bli född med ADHD, jag har inte valt att få diabetes, jag har inte valt att vara överrörlig i leder, ha nerver i kläm, eventuellt fibromyalgi eller att bli döv på örat och jag har definitivt inte valt att gå med ständig smärta 24/7 och jag kan faktiskt inte välja att födas om på nytt och slippa allt detta..

 

Jag är så trött på att bara för att man har diagnoser och sjukdomar så ska man bli hånad, både av familj, släktingar, bli behandlad som om man inte är som alla andra framförallt av människor som inte ens känner en. Varför kan vi inte låta varandra vara utan att försöka sänka varandra? Är det så svårt? Inte för min del iaf.

 

Jag har inte valt det, mina medmänniskor har inte valt det. Ingen har valt det om det inte är så att det är självförvållat! Men oavsett vad så ska man inte behöva utstå sådant.

 

Jag har fått lära mig att leva med det och anpassa mig, mitt liv och min vardag utefter vad min kropp klarar av, mina diagnoser med mera. Inte för att folk i omgivningen ska behandla en annorlunda, ha roligt åt det, skratta åt det och tro att det är en ren dans på rosor för det är det inte!

 

Så det gäller att inte ta allt för givet här i livet men framförallt måste vi inse att en människa som ser ut att må bra kanske inte gör det, för på insidan kan där finnas något du inte får ta del utav.

 

 

Okej, jag brukar inte skriva så mycket om det. Jag brukar inte ta åt mig över huvud taget och jag brukar faktiskt inte ens bli provocerad. Försöker någon provocera mig så skrattar jag mest åt deras försök att provocera mig, hehe ;) Men nu. Nu är måtte fasiken rågat!

Det är nämligen såhär att jag får väldigt många kommentarer på min blogg. Jag måste alltså sitta och godkänna alla inkommande kommentarer. Varför? Jo för att få bort alla elaka och fula kommentarer. Vilket jag egentligen inte vill, men jag måste. Jag har en bloggläsare som läser min blogg. Jag har bett personer ett flertalet gånger åt (förlåt för ordvalet) helvete, då jag inte vill ha med personen att göra. Personen läser min blogg, kommenterar min blogg, följde mig på Twitter, Instagram, Facebook, you name it. Alla mina sociala kanaler med andra ord. Men även min mail har varit väldigt drabbad också.

Jag har blockerat på en del ställen (där det går) då personen har uppträtt på ett fult sätt, ett elakt sätt, skrivit nedlåtande kommentarer, försökt sänka mig som person, försökt kränka mig bland annat (en del av allt).

Personen har INTE gett sig alls och jag börjar bli riktigt less på det, faktiskt.. Jag har blockerat ett stort antal IP-adresser bara på den personen (och då menar jag inte 2-4st utan flera tiotals ip-adresser).
IP-adresserna är spårade och exakt alla leder till samma adress, alltså så vet jag vet vem personen som kommenterar är, vad personen heter, ja allt. Personen tror dock att hen är väldigt anonym då personen bytar namn vid varje kommentar. Ena dagen är det Helen, andra dagen Marie, tredje dagen Maria, fjärde dagen något annat namn. Det börjar bli väldigt tröttsamt och tråkigt.

Visst ska man tåla en del kommentarer och det gör jag. Men när man först exempelvis får en väldigt ful/kränkande kommentar ”anonymt” i annat namn och personen sen försöker rentvå sitt namn med fina kommenterar med sitt riktiga namn och e-post är lite inte normalt? Samma ip-nummer på kommentarerna, samma adress på kommentarerna alltså samma person.
Har folk inget annat för sig att göra egentligen? Vad får folket utav det? Mår dom bättre utav att försöka sänka mig långt ner på botten? Jag förstår verkligen inte det..

Jag har även sett bilder på personen via Facebook (då personen även följde mig på Facebook) och vet hur människan ser ut. Jag vet även privat vem det är/känner personen och jag kan säga er en sak. Tur jag har mer vett och etikett i päran och även tycker synd om personen, fast jag inte borde (men vad gör man? Personen måste tyvärr må dåligt själv). Annars hade jag faktiskt hängt ut personen i bloggen med bild och allt. Men den nivån sjunker jag aldrig till och kommer aldrig göra det, för jag är bättre! :)

 

Men det hela har nu gått så långt och spårat ut att jag känner att jag inte har större val än att polisanmäla personen. Tråkigt att det ska behövas ärligt talat men vad ska man annars göra för att få personen att förstå?

Det är rätt tröttsamt nu och jag känner att det påverkar mig negativt och även bloggen. För just nu känner jag ingen större lust att blogga, tyvärr. :(

 

Så nu vet ni om det iaf. Jag hoppas att detta får ett slut nu. För nu är måttet rågat och en polisanmälan kommer ske.

 

Något som jag har märkt den senaste tiden är att folk ”bestämmer” mitt kön och grundar sin tro över min sexuella läggning pga min hobby – handarbete/virkning. Jag blir lika irriterad varje gång, att man kan könsbestämma en människa och dess kön utefter vad personen har för hobby och tycker om att göra? Jag förstår verkligen inte det..

Jag har fått höra under en längre tid ”du måste vara homosexuell, det är bara homosexulla och kvinnor som virkar/handarbetar”. Men är det så? Nä! Jag känner många killar som handarbetar/virkar, är dom homosexulla? Nä, dom är hetero. Man måste inte vara född som kvinna för att tycka om det. Man behöver inte vara homosexuell eller bisexuell heller för att tycka om att handarbeta/virka! Jag står fast vid vad jag tycker och detta börjar smått irritera mig en aning.

 

Ni kan se ett exempel från förra året. Jag pratade med en dåvarande vän om olika saker, bland annat virkning och stickning:

 

 

Detta måste sluta tycker jag! Vi måste sluta göra varandra till objekt och känsbestämma folk som att det är något man ritar på ett papper. Så snälla, gör mig och alla dina medmänniskor en stor björntjänst! Sluta könsbestämma människor utefter deras hobby/intresse och sluta definiera deras sexuella läggning, det blir inte bra i slutändan.

 

Kommentarsfältet är öppet för era åsikter och diskussioner så dela gärna med er utav era åsikter/tankar. :)

Igår när vi var på Coop i Ystad och handlade så glömde jag ta ut pengar i samband med köpet så jag fick ta ut pengar på bankomaten utanför. Men där blev jag faktiskt en aning irriterad och även lite smått häpen..

 

Visst ska man visa äldre människor respekt, men det som kan göra mig irriterad är när när äldre människor utnyttjar den makten och tror att dom kan göra vad dom vill för att vi yngre låter dom göra det för dom är äldre och för att visa respekt. Jag ska försöka fatta mig kort och förklara, kan säga som så att den äldre herren och hans fru blev sur, muttrade och svor för att jag inte lät dom gå före i kön..

 

När jag gick ut från Coop var där kö och den gick rakt bak och inte i sidled som köer ibland brukar göra vid uttagsautomater. Jag ställde mig i kö och då kommer det äldre paret och ställer sig vid sidan om hela kön och följer alltså inte kön.. När det sedan blev min tur och jag ska gå fram så börjar det paret smått springa fram till automaten och försöker då alltså gå före alla andra i kön. Så jag sa snällt och vänligt ”Nädu, jag var före er i kön” och jädrans så sura dom blev när dom fick gå åt sidan för att det var min tur.

 

Dom började svära och muttra för att dom inte kunde tränga sig. Den äldre herren sa ”visa respekt för oss äldre” Han försökte säga det tystare för att man inte skulle höra, men det gick inte att missa att höra direkt.. ;-) Jag svarade inte honom eller sa ifrån, annars brukar jag säga ifrån och fråga vad problemet är. Jag har munnen med mig och drar mig verkligen inte från att säga ifrån eller konfrontera någon, men tänkte det är inte lönt, kommer ändå aldrig mer träffa dom men även för att jag avskyr verkligen att vara otrevlig mot äldre människor. :-)

 

Men jag blev ändå så paff av att han kläckte av sig ”visa respekt för oss äldre”. Vadå, ska jag visa dom respekt genom att låta dom gå före i kön för att dom tränger sig och inte alls följer kön? Ska man låta dom äldre gå före en hel lång kö bara för att dom är äldre och har brått? Det tycker bannemig inte jag.. Bara för att man är äldre så har man inte alltid förtur.

 

Tyvärr så använder många den ”makten” och tror att dom kan göra som dom vill bara för att dom är äldre. Alla har vi samma rätt och en kö är till för att följas om det så står en polis, ambulanspersonal eller branmän i kön.

 

Ibland blir man bara så paff över hur en del beteer sig och tror att dom har all förtur här i världen. Men sura det blev dom och jösses vad dom svort. Jag slog dövörat till och tog ut mina pengar och gick till bilen, såg sen att dom allt vackert fick ställa sig i kön ändå.. ;-)

Någon som gjorde mig både arg och irriterad är när mina vänner berättar att folk att skrattat/hånat åt dom på grund av bland annat deras sjukdomar och utseende. Jag blir lika arg och irriterad men samtidigt ledsen varje gång! Alla sjukdomar/diagnoser syns inte alltid och det kan göra en enorm skada att håna/skratta åt någon som har en sjukdom/diagnos som inte syns!

 

Vi är för sören bara människor. Oavsett vad vi har i vårat bagage, vilka sjukdomar/diagnoser vi har eller hur vi ser ut! Vi är alla unika för den vi är för det finns bara en fin människa av varje ♥

 

Jag ska i korta drag berätta. Min kompis har varit ute i sociala sammanhang idag för att träffa nya vänner och bli lite mer social. Vilket resulterade i att hen gick därifrån storgråtande och sårad. Hen har bland annat Aspergers och en lindrig utvecklingsstörning (vilket gör att vardagen blir lite svårare för hen). Några stycken hade skrattat åt hur hen hade pratat ”Du pratar som en mongolid kan du inte prata normalt”, för att hen inte alltid förstod det dom sa. Dom skrattade även för dom sa ”Du måste ha en sjukdom för du är lite efter och är trögfattad” Jag tycker bannemig inte att man varken säger eller gör så! Man kan fråga på ett snällare sätt och bete sig som om man är en vuxen människa som dessa människorna faktiskt är. Men icke! Jag blir bannemig lika arg varje gång!

 

Vet ni hur dom hade reagerat när hen tog modet till sig trots tårar och berättade om sina sjukdomar/diagnoser?
Dom asgarvade åt hen, vände på klacken och gick. Hur fan kan man göra det? Hur kan man agera så som vuxen? Vad är det för fel på folk egentligen? Agera som en vuxen, bete dig som en vuxen och TÄNK dig för en gång extra innan du släpper ut grodorna ur munnen!

 

Det jag menade här ovan med att alla sjukdomar inte syns är att om vi tar mig som ett exempel:

Jag har några sjukdomar/diagnoser och jag tror ingen av dom syns utåt. Därför kan det ta extra hårt när folk skrattar åt en eller hånar en när man pratar/berättar om ens sjukdomar/diagnoser. Jag har följande sjukdomar/diagnoser som kanske inte alltid syns, jag har inte märk att dom syns på mig iaf.

• ADHD (blev diagnotiserat när jag var 6år)
• Överrörlig i leder.
• Daglig verk i kroppen/muskler/leder.
• Döv på ena örat (pga benröta jag fick 2010)
• Diabetes typ 2

Att raka av flickorna håret på huvudet är ren barnmisshandel! Det visste ni kanske inte? Men det är det!

Det finns föräldrar som rakar av håret på sina barn, både flickor och pojkar. Det är en trend att vi killar rakar av oss håret på sommaren men även annars också. Men inte när det gäller flickor. :)

 

Men det som är fel och då menar jag verkligen helt fel det är när föräldrar rakar av håret på sina döttrar! Vi i Skåne kallar det lusafrillan för att det är en lathetsmetod som folk använder när deras barn får löss. Men istället för att använda lössmedel, luskam och plocka bort äggen så rakar dom av håret på sina barn och tänker – ”Nu slipper jag avlusa mitt barn, för nu rakade jag av håret på mitt barn istället”. Det är det som är fel!

 

Det många inte vet iheller är att när man rakar av håret på sin dotter så kan det få konsekvenser, för det är barnmisshandel! Jag vet någon som har gjort såhär och blev nästan anmälda för det. Man kan bli polisanmäld och man kan få en anmälan på Soc.

 

Dagisen i Sverige har som skyldighet att anmäla föräldrar som rakar av sina döttrar håret. Det visste ni kanske inte? :) Så tänk på en sak, raka inte av håret på din dotter dels för att hon en är tjej sen för att det får konsekvenser!

 

Jag kände för att skriva detta då jag har stött på en del bloggar där dom har rakat av sina döttrars hår just för att hon har fått löss. Löss är något alla barn får.

Sen att en del föräldrar är så förbannat lata så dom inte orkar ta tag i avlusningen utan rakar av håret på sina döttrar är en annan femma! Tycker även det är skamligt att en del föräldrar inte har mer vett i skallen. ;)

 

”Vilken bank rekommenderar du?” är en fråga jag har fått några gånger nu och jag tänkte svara på det i ett enskilt inlägg.

 

Jag rekommenderar Swedbank/Färs och frosta sparbank. Jag hade Swedbank innan och hade då ett VISA ung kort. Jag hade då alltså 12st fria uttag om året, därefter kostade varje uttag 5kr. Jag hade använt mina ”gratis uttag” och varje gång jag tog ut pengar i en automat så kostade det mig 5kr. Uttagsavgifterna började skena iväg och jag tyckte det bara blev dyrare och dyrare.. Dessutom så är Swedbank numera kontantfria så nu kan man varken gå in på banken och ta ut pengar eller sätta in pengar. Utan i så fall får man gå till en insättningsautomat och får då in pengarna dagen efter på kontot.

 

Jag hade en check som jag skulle lösa in och gick då in på Färs och frosta sparbank här i jag bor. Men eftersom jag var Swedbank kund så kunde jag inte lösa in checken och sätta in pengarna på mitt Swedbank konto.

 

Så jag bestämde mig där och då för att öppna konto hos Färs och frosta. Det tog ca 15-20 minuter och jag fick skriva på en jädrans massa papper (det var så jag fick kramp i handen). Han kopplade även min internetdosa till mitt nya konto och beställde ett kort till mitt nya konto.

 

Han sa då – ”Jag har beställt ett Mastercard till dig. Du har ju VISA nu och eftersom du har gjort xx många uttag så har det kostat dig xxxkr. Så det är både billigare och bättre att ha Mastercard.” Så jag har alltså ett Mastercard kort nu istället för VISA, så nu kostar inte mina uttag något förutom om jag tar ut i en Sparbankensyd automat.

 

Jag är riktigt nöjd över valet av att byta bank. Dessutom så är Färs och frosta inte kontantfria, så man kan gå in och ta ut pengar, sätta in pengar och göra sina ärenden inne på alla Färs och frosta kontor.. :)

 

Ibland så tröttnar man verkligen. Jag kan ärligt talat berätta att jag har verkligen tröttnat och då menar jag verkligen tröttnat! Jag har tröttnat på det som är en av dom viktigaste sakerna i mitt liv – att ta min medicin. Jag vet att medicinen är oerhört viktig för mig och jag skiter inte i att ta den. Utan jag tar den som jag ska och har aldrig glömt att ta en endaste tablett.

 

Det jobbiga i det hela och som gör att jag har tröttnat är att behöva komma ihåg att ta medicinen, att inte glömma den med mera. Tar jag inte medicinen så kan jag faktiskt bli dålig.. :( Huvudsaken är att jag inte skiter i att ta den eller att jag glömmer den.