Ta ditt liv, världen behöver inte dig. Det är ett av mina meddelande jag har fått den senaste tiden. Att det finns troll på cyberspace vet alla om och det har funnits i all tid. Det är tyvärr inget som kommer att förändras eller försvinna utan det kommer alltid att finnas troll som mår bra av att trycka ner andra. Dom livnär sig på det för att må bättre själv. Otroligt tragiskt men sant.

Näthat har varit min vardag ända sedan 2009 så man blir sjukt nog inte påverkad längre eller tar illa upp. Alltid finns där någon som hatar en. Men när det går så långt att en individ önskar livet ur någon, då har det gått på tok för långt! Men även det händer och sker. Som i mitt fall nu, där en person önskade att jag tog livet av mig för världen inte behövde mig... Fy fan vad den tog! Jag brukar som sagt inte ta åt mig av sådant men detta gjorde verkligen ont 💔 Hur kan man ens bara få tanken och kraften att skriva så till något? Hur ont vill man egentligen göra en människa? Huuuuuuuur kan man ens gå så långt? Frågorna är många men svaren otroligt få - nästintill obefintliga..

Jag är redan inne i en djup och väldigt svår depression och önskar ibland att jag hade haft modet att avsluta livet, för livet har ingen mening just nu över huvud taget. Men jag har en otroligt fin kärlek och familj i mitt liv, som jag inte kan släppa eller vill släppa. Så jag försöker just nu kriga så gott jag kan, men ett sådant meddelande kan göra stor skada hos fel individ, det finns dom som gör slag i verket, det kan vara den sista droppen någon behöver för att begå självmord. Men tänker folk på det? Nejdå! Så jäkla illa, trist, fruktansvärt men framförallt idiotiskthemskt!

Så gott folk! Tänk för fasiken på hur ni formulerar er, skriver etc.

Give more love than hate and the world will be a little bit better 💖💕

/ Tobbe Andersson

Hur ska man enkelt beskriva så många ord, känslor, tankar, oro och ett mående? Merän att det är ett skitliv man lever? Så många frågor men inga svar. Varför ens?

Dom senaste veckorna har varit kaos om man säger som så. Mycket som har skett och många tankar, känslor, oro och så vidare. Jag vet inte vart jag ska börja, om jag ska lätta på mitt hjärta här eller vad. Mycket är privat men känner att jag ändå behöver få lite ur mig trots allt.

Läget just nu gällande mitt mående: Jag har haft månader där jag har mått bra men det får jag sota för nu. Jag har en daglig och konstant ångest, oro och panikattacker som ligger och bubblar. Jag väntar bara på att nästa panikattack ska komma.. 🤷‍♂️ Jag sover otroligt dåligt när vääääl somnar. Många tankar som snurrar runt i hjärnkontoret konstant. Jag orkar inte med att vara social eller ens träffa människor. Jag bara orkar inte. Jag är dränerad på energi, styrka, hopp, mod och lycka just nu. Jag är utmattad både psykiskt och fysiskt. Jag vill bara vara för mig själv och sova igenom dagarna, men med insomnia så är det jääääävligt svårt om jag inte tar Imovane som jag har utskrivet. Men undviker den i största möjliga mån utan är hellre utmattad pga sömnbrist av npgon konstig anledning.. 🤦‍♂️😭

När ska jag få helt bra? Kommer det ens ske någon gång? Jag börjar tvivla på det starkt 💔

Inte nog med det psykiska så är min fysiska hälsa sådär just nu också.. Jag har fått ögoninflammation bland annat. Vilket resulterar i att jag ska ta antibiotikadroppar med 1,5-2 timmars mellanrum. Ögat gör ont, kleggar och strular. Så en remiss är skickad till ögonmottagningen på centralsjukhuset i Kristianstad för kontroll av hornhinnan och regnbågshinnan så att dom inte har eller tar någon skada då mina ögon är så känsliga imed diabetes + för stt jag har haft ögoninflammation många gånger tidigare 😳🤦‍♂️

Inte nog med det, nejdå! Jag har i en längre tid haft problem med min höft som gör otroligt ont och vissa dagar gör att jag knappt ens kan gå.. Min rygg har nu även börjat göra ont och ställa till problem. Min ryggrad är inte rak och jag tror även att jag har börjat få diskbråck, vilket jag verkligen inte hoppas på! Då vet jag inte vad jag gör, det räcker nu liksom. Men det slutar inte där heller.. Inte nog med att jag har konstant ont i lederna heller så har jag nog en nerv i kläv i nacken, för jag darrar/vibrerar eller hur man ska förklara det i måna ärmar, oavsett om jag sitter, står eller ligger. Vilket även det ställer till problem 🤦‍♂️😭

Hur mycket otur ska man ha just nu liksom? Jag börjar fasiken tröttna. Aldrig ska något få vara bra. Jag pallar dan inte. 😔💔 This sucks so much right now, let me find som power soon!! 🤷‍♂️❤️

Nej, nu ska jag försöka sova. Har tid med min läkare på psyk senare idag, vi får se hur det går. Håll era tummar iaf 🙌🏻🙏🏻❤️ Puss och kram 💕

/ Tobbe Andersson

Det har varit noll uppdatering här på bloggen, tyvärr. Det har sina anledningar dock! Är inne i en tuff period i mitt liv och mitt mående. Det känns som att allt bara går utför. "Vänner" som inte hör av sig längre (jag har försökt hålla kontakten med dom, men dom har visat absolut noll intresse tillbaka), vilket bevisar var dom står och framöver så kommer även dom uteslutas ur mitt liv.

Mitt mående är på botten igen.. Jag fick må bra en tid iaf, vilket jag är glad och tacksam över. Men nu känns det som att jag är nere på botten igen som sagt. Mitt självförtroende, min tro på mig själv och min styrka är bortblåst - finito - capish! Jag kan inte ens se mig själv i spegeln längre utan att börja gråta. När jag ser mig själv i spegeln så börjar jag gråta av min egna spegelbild. Vem är jag ens? Varför existerar jag ens? Varför föddes jag så ful och värdelös som jag gjorde? Varför kämpar jag ens? Är det värt kampen ens?

Ovissheten och tankarna skenar iväg. Hur kommer framtiden se ut egentligen? Vem vet..

/ Tobbe Andersson