Igår rasade jag, rätt rejält denna gången.. Jag grät, fick ett vredesutbrott och grät tills jag somnade, trots att jag hade tagit en zipiklon. Vaknade imorse av att mina tårar fortfarande rann och att min kudde var fuktig. Otroligt jobbigt eftersom detta är första gången jag rasar samma så pass hårt :( Men det är på ett sätt inte konstigt. Jag håller det mesta för mig själv liksom, likaså mina känslor och låter dom inte komma ut om inte någon säger till mig: TOBBE, nu får du lätta på dina känslor. Och då gör jag det och då kan jag inte stoppa dom.
Är inte så van heller att rasa samman, jag brukar vara den starka Tobbe som tar sig igenom allt. Men igår insåg jag att jag måste få vara svag och faktiskt också en egoist. Och det värsta i det hela är nog att jag drar mig undan och stänger av omvärlden. Men det är lite så jag fungerar. ♥ Så det är något jag ska jobba på framöver tänker jag ♥ Är ju omgiven av en otroligt fin familj och otroligt fina vänner så tillsammans med dom så tar jag mig ur det :)
Något jag måste ta upp med läkaren på psyk är nog att börja prata med någon samtalskontakt eller psykolog igen. Tror det hade varit behövligt..
Starkt av dig att dela med dig om sånt här! Känner igen mig otroligt mycket när jag har mina down perioder
Du kommer ta dig igenom detta och att be om en samtalskontakt är ett bra steg och kan vara rätt för dig <3 Lycka till!
Skickar stora styrketankar till dig! 😕
kram
Hoppas att du får bra hjälp snart. Kram från mig.
Tack 😊 Vad tråkigt att höra att du känner igen dig så mycket i det 😟 Men känns ändå skönt att man inte är ensam i det ♥ Vi är starka människor som ändå tar oss upp ur dom 😊
Kram ♥
Det kommer jag ♥ Det är ett bra steg och rätt för mig. Tack så mycket 😊
Tack snälla du 😊 Kram ♥
Tack så mycket ♥