Mitt långa hår!

Ja, ni ser mitt långa hår. Jag kan ju ha en toffs nu också ;) Balsammetoden är nog det bästa jag kunde börja med. Mitt hår mår så jädrans mycket bättre än innan jag började med den, om ni inte har provat balsammetoden så måste ni bara prova :D

Många undrar varför jag inte klipper mig, varför jag låter håret växa och varför jag har det i en tofs. Svaret är enkelt: Jag ska låta det växa ut och bli längre.

Jag ska låta det växa och bli långt, klippa topparna när det behövs och sen klippa av den röda biten som är färgad. När det är tillräckligt långt så kommer jag donera det till barncancerfonden så att fler barn som behöver en peruk ska kunna få det. Jag är nöjd över mitt val och beslut och jag kan säga som så, att många tycker att jag inte är klok och att jag kommer (och redan nu börjar) likna en tjej med min fina tofs. Men det struntar jag i. Då får dom tycka det. Jag bryr mig inte.

Jag gör det för en god sak och man måste ju alltid försöka. Det är de minsta man kan göra tycker jag. Så det är därför jag har långt hår på mina bilder om ni undrar ;) Sen vad ni tycker om det är inte vesäntligt alls, huvudsaken är ju att jag tycker om det så. :yes

Har ni donerat erat hår till barncancerfonden?
Hur jobbigt kommer det bli för en som aldrig har haft långt hår förut?
Någon som vill berätta? :D
 
 

Grattis Comviq!

Halleluja! Den 9/7 ändras äntligen min abonnemangsform. Bytade abonnemangsform i slutet av Maj då 6GB surf och 245kr i månadsavgift är onödigt när jag inte ens använder mer än max 1,5 GB på en månad. Så äntligen händer det saker när man ”jagar” Comviq och frågar vad som händer och sker och när abonnemangsformen kommer bytas.
 
Det krävde tyvärr att flera olika på kundservice svarade mig, alla svarade olika. Men all eloge till den jag sist pratade med på Comviq som beklagade, bad om ursäkt och sa att det kommer ändras 9/7 när nästa faktura skapas. Halleluja, att det ska vara ett heltidsjobb att få svar på några enkla frågor ;-)
 
 

Nu får ni ge er!

Nu får ni faktiskt ge er, jag behöver verkligen inte er predikan och era fula kommentarer. Jag känner min kropp, vet vad jag kan äta, vad som påverkar mitt blodsocker och vad som knappt påverkar. Jag känner MIN kropp, jag vet vad min kropp klarar och jag är faktiskt vän med min diabetes. Tro det eller ej, men så är fallet :yes

Jag förstår att många av er bara säger det av välvillja, men där finns tyvärr en del rötägg som ja, hur ska jag sätta ord på det? ”Skrämma mig”, att jag försöker döda mig själv genom att äta socker. ”Jag menar inget illa nu Tobbe, men ska du ta död på dig själv genom att äta socker som diabetiker? Varje litet sockerkorn du äter är farligt för dig och du kan dö” så löd en kommentar på muffinsinlägget. Jag försöker inte ta död på mig själv. Min kropp klara lite socker. Bara för att jag är typ 2 diabetiker så betyder det inte att jag inte kan äta kaka/socker. Då skulle jag i princip inte kunna unna mig något alls. Bara för att jag har diabetes så betyder det inte att jag inte kan äta det du äter. Jag kan äta exakt samma saker som dig, fast i mindre former och inte lika ofta. :)

Bara för att man har diabetes så ska man inte sluta leva för det!

Jag har koll på min blodsocker, vet vad min kropp klarar av, vad jag kan äta och vad jag inte kan äta. Vissa saker kan jag äta utan att det knappt påverkar blodsockert medans t.ex. jordgubbskräm skjuter mitt blodsocker i höjden. Så jag vet vad jag klarar och inte klarar. :)

Diabetes är också en individuell sjukdom, det är olika från människa till människa. Min Pappa har också diabetes och dom sakerna han inte kan äta utan att hans blodsocker åker upp som en raket kan jag äta utan problem och utan att det påverkar. Så det är helt individuellt vad man klarar. :)

Så kära gott folk! Jag vet att ni är rädda om mig, men era predikningar klarar jag mig utan. En del kommentarer var nästan skrämmande att läsa rent ut sagt. Jag kommer inte ta bort muffins inlägget utan låter det ligga kvar. Jag har dock modererat och tagit bort kommentarerna där. Kommentarer som är irrelevanta och nedlåtande tar jag bort direkt.

Så nu vet ni, ni behöver inte vara oroliga. Jag har inte tänkt ta död på mig själv bara genom att äta 2 kakor :lol

 
 

Älskade farmor & farfar!

Varit på gravplatsen där min älskade farmor & farfar ligger. För alltid älskade och saknade ♥

Farmor ♥

16 år av stark saknad. När du somnade in så var jag 7år. Men trots det så sitter minnena med dig starkt på min näthinna. Jag minns dagen du somnade in så himla starkt. Den 8 Januari 1999 när Laila kom och hämtade mig i skolan när jag slutade och berättade att jag skulle vara hos henne den dagen, eftersom Siv min farmor hade gått bort, hon fanns inte mer, hon hade dött. Jag minns starkt gångerna när du brände alla pepparkakor du gjorde med mig och mina syskon. Ditt fina vita/gråa hår, ditt härliga sätt och din positivitet, givmildhet och humor :kärlek Du är och kommer alltid vara världens bästa farmor ♥

Farfar ♥

Dagen du gick bort minns jag än idag. Den 20 December 2011, när det ringde på hemtelefonen och jag svarade och hörde att det var ålderdomshemmet då insåg jag och förstod att det var din tid att möta farmor :( Bara någon timme senare får jag meddelat att du hade gått bort. ♥ Ensam hemma satt jag där, tårarna bara rann på mig :'( Mina älskade farfar hade somnat in lugnt och stilla i sällskap av Mamma, Pappa och min farbror. Alla minnen med dig sitter också stenhårt på näthinnan. Den gången jag sa något roligt och du började skratta så du spottade ut kaffet på mig och jag sa: ”Men farfar! Här behöver man ju paraply”, alla månaderna jag nästan dagligen var hos dig när du bodde själv efter farmors bortgång, alla utflykter jag följde med dig på, alla marknader, den gången jag/vi fick en trampebil, alla roliga stunder där jag bara har tänkt ”Tänk att det är min farfar, bara min”. Älskade, älskade underbara farfar ♥

En sak jag också minns är alla Söndagsmiddagar hos er. Varje Söndag var vi bjudna hem till er på middag. Farmors goda middag, alla skratt, alla minnen, gemenskapen, ja allt minns jag som om det vore igår ♥

Jag kommer alltid att älska och sakna er båda oändligt mycket ♥
Älskade ni ♥
 
 


Marockanska köttbullar i tomatsås.

 
 
Igår stod det Marockanska köttbullar i tomatssås på min meny. En riktigt god maträtt som både är snabb och väldigt enkel. Receptet har jag fått från Linas Matkasse då jag prenumererade på Linas Matkasse, har inte receptet framför mig just nu så uppdaterar inlägget senare med hela receptet. Så ni också får ta del utav denna underbart goda maträtten. Den är verkligen supergod och man äter så man nästa storknar.

Jag som inte är förtjust i just pasta och tomatsås kombon tokälskar detta. Min Mamma älskar också denna maträtten, sen jag bad henne smaka det för 1½ år sen. ;) Så det är inget ni får missa tycker jag :D

Vad är din favoriträtt?
 
 

Ännu fler babblare.

Jag har virkat fler av dessa söta babblarna. Har nog inte skrivit om det här vad jag kan minnas. Men dom är otroligt lätta att virka och enormt roliga :) Det ända som är lite jobbigt är nog armarna och benen. Men det går :) Men nöjd det är jag bannemig! :D Armar, ben, ögon osv ska på, sen ska alla babblarna fyllas med vadd sen är dom klara. Ni ska bara se alla jag har gjort. Dom är så sööööta :D

Hur mår ni fina läsare? Jag har jäkligt ont i mitt ena ben efter såret när jag ”dök” *host* rammlade. Det är svullet och rött och gör emellanåt fruktansvärt ont. Inte nog med det så har mer solbränna tittat fram. Från där örat börjar och ner mot axel är jag knall röd och det smärtar och jag kan knappt röra huvudet, haha! Men vad gör det? Det går ju över, om inte annat när jag är 99 och har gnällt färdigt, hahaha! ;)

Nä, nu ska jag fortsätta sticka tänkte jag. Hossorna (strumpor/sockar på skånska) och mina grytlappar ska blir färdiga har jag tänkt ;)